Hejsan alla läsare!
Jag är Sagas awsome idiot till vän, Heidi. Jag typ gick in på hennes blogg och ja,
ville skriva lite till henne. Detta kan bli långt, eller ja... väldigt långt, men strunt samma.
Detta är ju mest till henne men jag hoppas ni också gillar det. EnJoy! ;)
"Kära Saga.
Du, jag är inte så bra på detta med att skriva, men jag gör så bra jag kan. Men..
Jag saknar dej. Jag saknar dej alltid. Du är obeskrivlig. Ibland så vet jag faktiskt inte vad jag hade gjort utan dej. Du är ibland min andra halva. Men du är helt underbar och fantastisk.
Min ordlista har inte tillräckligt med ord för att beskriva någon som dej. Du finns verkligen där för mej när jag behöver dej. Du är inte den personen som lixom bara struntar i vad jag säger och börjar prata om sina problem. Du är en av dom få som verkligen lyssnar på vad någon vill få sagt.
Du ställer alltid upp. Du är med mej när jag är ensam och rädd. Då kommer du och lyser upp hela min dag med dina usla skämt och din torra humor som verkligen suger, men det är den som gör dej till den fantastiska personen du är. Asså jag har ju inte mycket bättre humor än du, men även om dom är torra så har vi kul. Alla andra bara kollar på oss och tror vi är helt tomma i planeten, som stämmer ibland. Men vi är stolta över det. Jag är stolt över att ha dej som vän.
Jag hoppas ju verkligen vänskapen kommer hålla i sej. Du vet ju att inget går före dina vänner. Sluta inte med det, för det är så folk respekterar och älskar dej. För att du är den du är och det kan ingen ändra på. Det du kan, kan ingen ta ifrån dej. Kom ihåg det. Det är det som gör dej unik. Det som du kan kan kanske ingen annan. Just dom sakerna kan kanske ingen annan. Vi vet inte, men det är ingen som bryr sej. Jag älskar dej för vem du är. Glöm aldrig det. Glöm aldrig att vara dej själv för det är du bäst på. Det finns inte många andra att välja på för att alla andra finns redan.
Den mesta meningen med detta inlägget är att du sa veta att jag finns där för dej när som. Det är det minsta jag kan tacka dej med. Lixom, livet är en labyrint. Man ska ta sej ända till målet. Där finns slutet, slutet på livet. Men när du kommer dit så betyder det att du har klarat dej genom livet.
Men under labyrinten så finns det såklart hinder. Du måste ta dej över dom för att kunna gå vidare.
Vissa är låga där du kanske bara behöver göra ett litet beslut, men andra är extremt höga vilket gör att det förmodligen är ett jätte svårt beslut. Men när vi kommer till dom höga hindrena så kommer jag finnas där bredvid dej och klättra över det. Det blir inte lätt, men tillsammans så klarar vi allt!
Sen om du tvivlar så övertalar jag dej. Blir du trött så bär jag dej. Faller du så fångar jag dej. Jag lovar. Det kan vara svårt, men psykisk kraft och vänskapens kraft är mycket starkare än den fysiska kraften. Glöm aldrig det. Bestäm dej bara för att klara det så gör du det hur jävla lätt som helst. Ursäkta mitt ordval, men på ren svenska så.
Tänk dej en simtävling, och du ska göra ett lopp som betyder mycket för dej, men är svårt. Lev dej in i det och bara slappna av. Spänn dej inte för då blir du nervös. Bara ta det lugnt så går det hur bra som helst. Du ska klara detta loppet, men på träningarna så har det inte gått lika bra. Tänk att alla föräldrar står på läktaren och Mattias, Jennifer och Andreas står vid kanten. Mattias har försökt träna upp din teknik och Andreas ditt mentala. Jennifer har varit din vän genom det hela. Dom står allihopa och ska se dej simma. Alla litar på dej och tror på dej. Det är nervöst, men ändå så vet alla mycket väl att du kommer klara det fläckfritt. Du hoppar i och simmar som en gud. Du slår pers och vinner. Varför tror du att du vann? Jo, du valde och bestämde dej för det. Det är starkt. Det är modigt.
Tänk dej en simtävling, och du ska göra ett lopp som betyder mycket för dej, men är svårt. Lev dej in i det och bara slappna av. Spänn dej inte för då blir du nervös. Bara ta det lugnt så går det hur bra som helst. Du ska klara detta loppet, men på träningarna så har det inte gått lika bra. Tänk att alla föräldrar står på läktaren och Mattias, Jennifer och Andreas står vid kanten. Mattias har försökt träna upp din teknik och Andreas ditt mentala. Jennifer har varit din vän genom det hela. Dom står allihopa och ska se dej simma. Alla litar på dej och tror på dej. Det är nervöst, men ändå så vet alla mycket väl att du kommer klara det fläckfritt. Du hoppar i och simmar som en gud. Du slår pers och vinner. Varför tror du att du vann? Jo, du valde och bestämde dej för det. Det är starkt. Det är modigt.
På tal om modigt. Jag tycker att du är en extremt modig person. Du kanske inte är den som vågar åka den värsta karusellen på Liseberg eller vågar att se en hemsk film, men du vågar att ställa upp för dina vänner. Du kanske inte vågar stå upp emot alla, men du vågar ändå oftast säga till vad du vill.
Att ställa upp för sina vänner är mycket modigare än att åka en karusell. Helt klart.
Jag tycker åtminstone det och det är det bl.a jag beundrar hos dej.
Nu börjar detta bli ganska långt så jag får väll börja avsluta. Men jag vill att du ska veta att allt detta jag skrev var inte för att du skulle bli glad eller gilla mej mer. Det var för att jag mena det, annars så hade jag ju bara kunnat skriva ngt annat i inlägget. Men jag hoppas verkligen att du tar åt dej orden och att det räcker till. Jag vill verkligen vara din vän länge, länge. Jag hoppas du förstår vad jag menar med hela detta. Men som sagt; jag saknar dej hela tiden. Jag saknar dej nu.
Men när du är ledsen så va inte det. Jag hjälper dej. Jag lovar.
Kram från Din idiot. :) <3"
Saga :'D
(Heidi)
Det blev oredigerade bilder. ;)